måndag är lika med skola, skola är lika med trötthet, trötthet är lika med tråkigt, tråkigt är lika med grått, grått är lika med sverige, sverige är lika med deppigt, deppigt är lika med höst/vinter/vår/mörker, mörker är lika med död.
kylan kan jag stå ut med. byta skinnjacka mot något stort fult michelingubbeaktigt. men mörkret. klockan fyra blir det kolmörkt och jag har lust att gå i ide. fine?

jag lever. och den här veckan har varit bland de roligaste i mitt liv. london blev lyckat ovh jag blev förälskad, så förälskad. I allt, deras accent, storstadslivet, de underbara människorna, atmosfären. så mycket att göra, så lite tid. men shopping och partaj blev det med dom finaste kompisarna och jag tänker åka tillbaka inom en snar framtid. måste. I onsdags bar det av på kryssning med andra partyglada människor. vi sjöng till nostalgimusik,dansade på b-dansgolv och bodde i klaustrofobiska hytter. men det blev L-Y-C-K-A-T och jag hade så otroligt roligt. Men igår var jag trött så trött och idag njuter jag av att faktiskt bara vara med mig själv, samtidigt saknar jag sällskapet. Det är otroligt hur man blir sällskapssjuk när man umgås med folk dygnet runt. känner mig plötsligt sjukt ensam. men nu kör det igång igen. den riktiga verkligheten.